Det självklara lyser ibland med frånvaro
som när på vältrampad stig du kliver
igenom marken som vore det i luften
Du inser att vad du trott vara säkert
för många är ett hav av ovisshet
som är en del av deras vardag
Ditt andra ben står fast på grenar
som sträcker sig från träden bredvid
Du tackar turen eller vad det nu kan vara
Är det väl nu din plikt att sätta märke
så efterföljarna ej gör samma misstag?
Du ser omkring dig; tillfället försvunnet.
Försvinn dröm, du är för verklig!
Hrmn 27 juli 2012
