Tillbaka till Upplysningstiden
Spår i natten – 7 februari 2009
Förgäves kämpar stilla stearinljuslågor
i höga, blanka mässingsstakar
mot kvällssols gula infall i vårt matrumsfönster.
Vi låtsas inte om dem och håller sammetshårt
om mörkertid som varit
då dessa flammor
oss vänligt förde samman;
när vita flingmoln oss gladde med sin ringdans
och lyste upp den tysta, svarta marken.
Så tätt, så tätt tillsammans - ett täcke i väntan att beträdas
av nattens djur och morgons fåglar
bland smala björkars stammar,
där foderbollar dinglar till deras säkra överlevnad.

Som ofta ovanpå vårt sovrum
en granne står och tittar ut i starka natten;
så där bland nya harspår ser han
plötsligt gråa skuggan
med fyra ben som sakta lyfts i skaren.

”En varg, en varg!” han inom sig då ropar,
men ingen vill han väcka så här halv tre på natten.
Han lägger sig igen för att försöka sova
– det dröjer en god tid tills sömnen återkommer.

Hans hustru morgonen därpå
går ut med blanka bildpunktskameran
och fäster noggrant i dess minne klara vilddjursspåren,
som nästa dag så tydligt nog skall tolkas
med uppslagsbokens svarta stämplar.

Men ingen tidning tror oss, ja, ingen vågar trycka
det som så klart - vad flera ögon skådat.

Så åtta veckor gick – då anförtrodde så
en granne vår granne att en bekant
som bor på vägen bredvid biblioteket
att hon med kikare vid samma tid
den vargen noga observerat,
men inte vågat säga då till någon
av rädsla för att verka - annorlunda.

Tillbaka vill jag nu – upplysningstiden måste komma åter,
då enkla stearinljuslågor klart lyste mer än många solar.


Edsberg 2 april 2009
Herman Gyllenhaal