"Hälsning från för er välkända trakter" stod det på vykortet ovan. Av alla de dussin städer jag bott i mitt liv är nog Bern, Schweiz' huvudstad, den mest fantastiska. Där bodde jag med min familj i fyra år.
Ibland gick jag omkring i stadens centrala delar, där fasaderna på många gator varit desamma i flera hundra år. Men ofta har man rivit ut innanmätet och gjort moderna hus att arbeta eller bo i.
Det var för trettio år sedan vi bodde där. Vi brukade säga att det var omöjligt att få ett dåligt mål mat på restaurangerna i staden oavsett prisklass..Allting var så väldigt välordnat och välputsat så att man hade en känsla av overklighet.
Ambassadörens son som var i mellersta tonåren, utbrast en gång på en mottagning: "Schweiz, det är för vackert". På sätt och vis stämde det. För när himlen var så blå som på vykortet ovan var det ofta "fön". En varm vind svepte in från Afrikas öknar, tvingades upp av Alperna och sopade bort alla moln, men i stället fylldes luften med elektriska laddningar.
Då kom det fönvarning på radio och TV och viktiga operationer ställdes in på sjukhusen. Antalet sjukskrivningar och bilolyckor ökade dramatiskt under de tre till fem dagar det kunde pågå. Ett slags sjösjukepiller var det enda som hjälpte vilket gjorde de drabbade dåsiga.
Det var inte alla som drabbades. De som råkade ut för det glömmer det aldrig.
Men det var ett fantastiskt land med hela Europas kulturhistoria återspeglad i byggnader, seder och bruk. Strindberg och Heidenstam älskade det, Einstein studerade i Bern och har ett museum i staden. Republikaner och centerpartister skulle älska det. Men det är så dyrt att få turister utom de rikare kommer från Sverige. Och ordningen i samhället har inte samma fasthet som förr.
Men det är roligt att få vykort därifrån.
