Jessica Kempe har en mycket stor recension av Jarl Ingvarssons retrospektiva utställning på
Liljevalchs. I denna skriver hon bl.a.
Citat
Med Ingvarssons måleri konnoterar man åt sidorna. Där möts kaffebryggaren och flugsvampen, playmobilgubben, seriefiguren Knasen och den bandagerade Lazarus. Inmålade i influenser från konstnärerna Georg Baselitz, Åke Pallarp och
Erland Cullberg, zenbuddisten Thomas Mertom och författaren Birgitta Trotzig. Jag ser barnets kryssklotter, skeppsbyggaren Charles Sheldon och minnesbilder från konstnärens uppväxt med sin missionärsfamilj i först Etiopien, sedan i det birgittinska Vadstena.
Jarl Ingvarssons måleri har kallats ny- eller neoexpressionistiskt. Alldeles klart följer hans bildvärld den utvidgade abstrakta expressionism som mot slutet av 1900-talet blev alltmer månglagrad och antihierarkisk. Det sena 1900-talets breddade jaguppfattningar, kunskap om den mänskliga hjärnans korskommunicerande minnessystem och vetskapen om människans förmåga att rymma flera språk och identiteter överensstämde inte längre med den abstrakta 1940- och 50-talsexpressionismens enfältsmåleri, fåämnesmotiv och välavvägda kompositioner. Mikael van Reis katalogtext noterar träffsäkert Jarl Ingvarssons kryssningar mellan ”abstrakt expressionism och upprymd popstil, mellan urban graffiti och lanthandel”.
Förebilden Erland Cullbergs mörkbottnade nyexpressionism har av brodern Staffan Cullberg beskrivits som scenerier där gestalter likt skådespelare kommer i kontakt med varandra. Jarl Ingvarssons bildrum tycks främst ljusbottnade och horisontella.
Slut citat
