När Linnea Amling, redaktör för
Edsbergs-Kuriren, mitt informationsblad om vernissagerna på Edsvik konsthall, skickat mig senaste numret för distribution, upptäckte jag att en av bilderna av en etsning hette "Stockholms Slott" (se denna
länk). Men det var inte en bild av det nuvarande slottet. Jag kände genast igen motivet. Dali hade som förlaga använt ett svenskt kopparstick som jag dessutom råkade ha ett exemplar av inramat hängande på en vägg i vår våning.
Kopparsticket visar det gamla Slottet "Tre Kronor" som 1697 till största delen förstördes av en brand. (Bild ovan). Jag fick ett tips om att Dalis bild kommit till i samband med Kungens och Drottningens bröllop 1976. På Slottets avdelning för lösa föremål fick jag besked. Där hade man nära till hands en kopia av etsningen.
Vidare fick jag information om att det var den kände konsthandlaren i Malmö Per-Olov Börjeson som hade varit etsningens förläggare. Denne hade varit god vän med både Andy Warhol och Salvador Dali. Via hans son fick jag ett samtal med honom.
Han berättade att han vid ett av sina många möten med Dali på 1970-talet före brölloppet berättade om detta för honom. Denne hade blivit mycket entusiastisk över det mycket romantiska i kärlekshistorien mellan en kung och "en kvinna av folket". Han bad därför om en bild av Kungliga Slottet i Stockholm.
När han fått denna svarade han att
det slottet såg ju inte alls romantiskt ut! Men Börjeson skaffade då fram ett exemplar av Erik Dahlberghs kopparstick av "Tre Kronor" ur praktverket "
Suecia antiqua et hodierna" och etsningen blev snart klar. Den trycktes i 450 exemplar och exemplar "1/450" finns nu alltså på Slottet i Stockholm. Dessutom gjordes femtio exemplar "hors concours" till konstnären själv att disponera som han ville.
Men hur hade jag då fått tag i mitt exemplar av det ursprungliga kopparsticket? Det måste ha varit för en 35 år sedan som jag var på en auktion för trycksaker i Stockholms stadsauktions dåvarande lokaler i Gallerian mellan Hamngatan och Jakobsgatan i Stockholm. Där såg jag i katalogen att en bunt om c:a tio kopparstick från "Suecian" utbjöds till försäljning. Men när posten kom upp var det till min förvåning ingen som ropade. Så jag hojtade "Hundra kronor!" Och efter bara några sekunder föll klubban eftersom ingen bjudit över. Inte är det värt någon förmögenhet, men ett stick är i alla fall ett stick! Och historien ovan ger jag själv rätt mycket för...
