Kräftfångst i Cambridge 1959
Professor Charlie Dunbar Broad f. 1887, d. 1971 var en framstående filosofiprofessor i Cambridge hade en tidig kärlek till Sverige och svenskarna. Genom olika kontakter blev han bekant med Stockholms Nation i Uppsala och fattade tycke för den stämning som rådde bland studenterna där efter andra världskriget. Han var ensamstående och hade inga dyrbara vanor, så han hade samlat ihop till en ansenlig förmögenhet. Redan 1906 hade han kommit på stipendium till Cambridge och med kortare uppehåll verkade och bodde han där under större delen av sitt liv. Hans bostad var en av universitetets mera prestigefyllda, de rum som en gång hade bebotts av Isaac Newton. Han som kom på tyngdlagen när han såg ett äpple falla, sägs det.
Två trappor upp ovanför porten till Trinity College bodde professor C.D. Broad i de rum där en gång den världsberömde matematikern professor Isaac Newton hade residerat. I ett av fönstren stod för övrigt vid vårt besök fortfarande det instrument med vilket Newton kunde visa att det vita ljuset kunde delas upp i regnbågens alla färger. Statyn föreställer Henrik VIII:e, som grundade colleget 1546.
En del av sin förmögenhet avsatte han till en fond i Cambridge som skulle bekosta ett studentutbyte mellan studenter på hans eget college, Trinity College och Stockholms Nation. Under en hel del år kom två ynglingar (då var Trinity enbart för män) till Uppsala och två därifrån till Cambridge. Stipendiet inbegrep en månads vistelse om sommaren med mat och husrum i vardera staden och resa till och från.
Professor Charlie Dunbar Broad f. 1887, d. 1971 var en framstående filosofiprofessor i Cambridge hade en tidig kärlek till Sverige och svenskarna. Genom olika kontakter blev han bekant med Stockholms Nation i Uppsala och fattade tycke för den stämning som rådde bland studenterna där efter andra världskriget. Han var ensamstående och hade inga dyrbara vanor, så han hade samlat ihop till en ansenlig förmögenhet. Redan 1906 hade han kommit på stipendium till Cambridge och med kortare uppehåll verkade och bodde han där under större delen av sitt liv. Hans bostad var en av universitetets mera prestigefyllda, de rum som en gång hade bebotts av Isaac Newton. Han som kom på tyngdlagen när han såg ett äpple falla, sägs det.
Två trappor upp ovanför porten till Trinity College bodde professor C.D. Broad i de rum där en gång den världsberömde matematikern professor Isaac Newton hade residerat. I ett av fönstren stod för övrigt vid vårt besök fortfarande det instrument med vilket Newton kunde visa att det vita ljuset kunde delas upp i regnbågens alla färger. Statyn föreställer Henrik VIII:e, som grundade colleget 1546.
En del av sin förmögenhet avsatte han till en fond i Cambridge som skulle bekosta ett studentutbyte mellan studenter på hans eget college, Trinity College och Stockholms Nation. Under en hel del år kom två ynglingar (då var Trinity enbart för män) till Uppsala och två därifrån till Cambridge. Stipendiet inbegrep en månads vistelse om sommaren med mat och husrum i vardera staden och resa till och från.
Det var år 1958 som årets professor Broad-stipendiater på Stockholms Nation i Uppsala, Claes Grill (tyvärr bortgången för ett par år sedan) och Christer Mannerfelt (f.d. SEB-direktör) i Cambridge förfärdigade kräfthåvar av tennisnät (se bild ovan). Dem fick Gunnar Ljungman och undertecknad se igen när våra studentvärdar på Trinity College som väl är ett av Cambridge's största, som vi väntat oss, föreslog ett kräftfiske till.
Det var i början på augusti 1959. Cirka dussinet ivriga potentiella kräftfiskare åkte på natten till ovanför det gamla fångststället längre uppåt floden Cam i bilar varav en utlånad Rolls Royce (se foto).
Håvarna sänktes ned i många ficklampors sken och efter en stund håvade vi upp dem. Vi fick massor av gråbruna med klorna klippande skaldjur. Lycka!
Bäst som vi höll på kom en storvuxen man i läderväst med en stretande schäfer i koppel i ena handen och ett förtroendeinjagande (min fars uttryck) gevär. Han förklarade att han var The Water Bailiff, dvs. en slags polis med uppdrag att se till att inga obehöriga fiskade i floden.
När han fick se att vi fångade kräftor sade han att det var strängt förbjudet eftersom kräftorna var föda åt forellerna, vilka tydligen gav stor utdelning åt fiskerättsägarna.
Med geväret pekande å håvarna beordrade han oss att hälla tillbaka de kraftigt krav-lande delikatesserna i floden. Besvikelsen var stor bland de drygt dussinet fiskarena.
Men när han väl försvunnit, sa' plötsligt en av studenterna: "I have hidden some in the luggage boot of my car!" Och "lo and behold!", där fanns kräftor så det skulle räcka till ett par, tre stycken per man.
Dagen efter, den 7 augusti 1959, lyckades man få låna collegekökets största kittel. Och Gunnar Ljungmans mamma hade skickat med dillkvistar som vi hade lyckats hålla vid liv i en dryg vecka. Det kokades och sniffades och förväntningarna steg. Under tiden skulle Gunnar och jag göra någonting till för att mätta maggen. Vi hade satsat på omelett med stuvning, med sparris tror jag.
Stuvningen blev ju stor men var något tunn. Då bar det sig inte bättre än att någon av oss (minns absolut inte!) greppade efter mjölet och hällde i litet till. För sent såg ihällaren att han hade tagit diskpulverpaketet i stället! Men vi beslöt att försöka hålla god min. En av gästerna framhöll dock, på det vanliga försynta engelska sättet, att visserligen var omeletten utmärkt med stuvningen hade en viss bismak som han inte kunde placera.
Gunnar Ljungman vid ena bordsänden.
Herman Gyllenhaal vid andra bordsänden
Som synes av bilderna var dock stämningen på kräftpartyt hög. Jag har för mig att kommande års stipendiater inte vågade sig på att återupprepa bravaden. Men kanske har någon av deltagarna i 1959 års kräftfiske i floden Cam kvar det medlemskort i Trinity College Crayfish Club som vi förfärdigade åt dem?
