Hade inte tid att vänta

För varje år har
häggens hängande
grenar vuxit allt
närmare fönstret


Vajande vita blommor
nu lockar min arm att
sträcka sig ut allt
längre och längre


Hade inte tid att
vänta tills den växt
att jag enkelt
kunde ha nått dem

Brutna kvisten skulle
stå i vår finaste vas
av slipad kristall
var min tanke när
jag föll ner mot marken


Men fallet var mjukt
för jag landade i mig
där ingen annan såg
försöket att bryta
mig loss
från mitt träd det
aldrig rotlösa






                    Hrmn 14 maj 2012